Tvekar

Nu sitter jag här igen och tvekar.
Igår kväll började han diskutera med mig igen.
"Hur länge vill du fortsätta så här?"
Standardfrågan.
Som om jag har svar på allt. Som om jag är skyldig till allt. Som om jag ska ändra allt.
Samtidigt har jag  en känsla av att han inte vill att det ska bli bra igen.
Han förväntar sig att jag ska säga "Jag flyttar!"
Inom mig är det precis vad jag tänker, men inte vågar uttala.
Jag vågar inte ta beslutet.
Jag vågar inte säga det.
Jag vågar inte flytta.

Samtidigt undrar jag: Vad kan bli värre om jag flyttar?
Vad är det som hindrar mig?

Jag var så säker igår kväll.
Det blir inte bättre mellan oss.
Han kommer aldrig att börja prata normalt med mig.
Inte heller är han intresserad av vad jag drömmer om.
Mina intressen är oviktiga i hans ögon.
Att jag utvecklar mig ser han som ett hot.

Han kan inte ens prata normalt med mig.
Ibland kan jag vara glad om han svara ja eller nej till en enkel fråga.

Inte var det så här jag ville leva?
I ett förhållande där man saknar respekt inför mig som person.

Igår kväll var jag så säker.
Jag flyttar!

Idag sitter jag och tvekar igen.