Jag är bra att ha,
när man behöver någon som bär skulden till allt.
Även fast det är saker som en normal människa skulle göra själv,
är det bra att ha mig, för att kunna skylla på mig - när saker och ting inte är som han tycker att de ska vara.
För saker som han skulle kunna gjort själv.
Eller för saker som han är skulden till.
Fast i hans ögon är det jag som är skyldig till att det är som det är.
Vad det nu än är.
Om en nyckel är borta, är det jag som slarvat bort den. Även fast det är hans nyckel.
Om hans tändare är borta är jag dum om jag - som ickerökare - inte kan erbjuda honom en av "mina".
Har jag inte tankat bilen innan jag skjutsar honom till hans mål, får jag minsann se till hur jag kommer hem med en tom tank. Eftersom jag inte tänkte efter själv och tankade först.
Exemplen på vad jag är den skyldige till, är så många och larviga att jag inte orkar komma ihåg dem.
Jag ger mig tusan på att regnar det ute, är det jag som dansat en regndans.
Huvudsaken han kan gnälla på mig och klaga över hur dåligt jag sköter allt.
Sen spelar det ingen roll om det egentligen hade varit hans eget ansvar att ta hand om orsaken till problemet.
Hans gnälliga och elaka kommentarer är allt jag förväntar mig nuförtiden.
Inte ett vänligt ord.
Bara gnäll, gnäll, gnäll.
Jag är så trött på att försöka försvara mig själv.
Vad hade han gjort utan mig?
Vem hade han gett skulden till sina egna fel om jag inte fanns där?
För jag är bra att ha,
när man behöver någon som bär skulden till allt.
Det är en typisk försvarsmekanism hos hans typ av människa. Ingenting kommer någonsin att vara hans fel. Hans storhet, hans person, kalla det för vad som helst, förstärks av det att han kan "slå ner på dej".... Det är helt enkelt fel i mekanismen hos honom... Han verkar tydligen gå omkring och vara arg mest hela tiden och du är slagpåsen som får ta emot allt.
AntwortenLöschenDu kommer inte att kunna ändra på honom...
Tyvärr... han är så skadad.....
Frågan är bara, är inte du värd att vara älskad, värd att vara en människa med människovärde...??
När du har bestämt dej för hur du vill leva vidare så kommer allt annat att lösa sej. Ingenting är omöjligt även om man "sjunker under vattnet" i början.
Jag hoppas att du börjat närma dej bergets krön!
Stor kram från Tina
Förlåt vännen, du vill inte läsa det här, men får jag åka dit och spöa upp fanskapet?
AntwortenLöschen