Att kämpa

"Jag såg dig och din man promenera i helgen, trodde inte mina ögon, vad är det som farit i honom?"
sade en god vän till mig.
"Det såg egentligen fint ut, med pappa, mamma och barn tillsammans...." menade han och tillade
"...men i nästa ögonblick undrade jag för mig själv hur länge det förblir så, tills ni bråkar igen..."

Det var igår eftermiddag jag fick höra det.
Det var igår kväll som vi började bråka igen.

Nyss fick jag ett mail från en annan vän, som bad mig se på mitt liv utifrån.
"Om du hade detta grälande med en vän eller en arbetskamrat. Skulle du inte bryta kontakten då?"
undrade hon.

Jo...
Antagligen skulle jag det.
Jag har redan nu börjat undvika kontakt med personer som jag inte mår bra av.
Men jag fortsätter att diskutera med min man. Om och om och om och om och om igen.
Jag lever med en enorm energislukare. Han gör mig trött. Han gör mig orolig. Han gör mig okoncentrerad.
Men jag försöker att hålla skenet uppe.
Varför?

"Oroa dig inte för mig" säger jag till min vän "jag försöker att inte gå under"

"Jag tycker bara att det är hemskt att man måste kämpa hemma - det ställe där man egentligen borde finna trygghet och lugn..." svarar min vän.

Jag har många kloka vänner. Jag önskar att jag kunde följa deras goda råd.