Små tankar

De senaste veckorna har stämningen hemma varit bättre. Vi har inte bråkat lika mycket som vi gjorde tidigare.
Ibland har jag tänkt att det "nog blir bra" och att känslorna kanske kommer tillbaka med tiden. Men hur jag än
försöker, så känner jag en viss tomhet inom mig. Även fast det tidsvis är bättre mellan oss, känner jag inte att han egentligen intresserar sig för mina intressen eller vad jag gör.

Tack vare en ny kompis med gemensamma intressen har jag lyckats tänka på annat än problem. Jag har kunnat skratta mycket med henne och vi har sysselsatt oss med roliga saker. Det har verkligen lyft mig att lära känna henne. Jag har andra goda vänner, men de drar ofta ner mig i gamla tankesätt där jag bara bearbetar samma gamla problem. Som att gå runt, runt utan att hitta en lösning.
Mitt nya tankesätt har kanske även påverkat min man positivt. Ett tag iallafall.

Jag känner ett stort behov av närhet och ömhet - men vet inte om jag någonsin kommer att hitta den rätta känslan hos honom igen.
Jag vill älska och bli älskad - men hittar inte "det" i vårt äktenskap.
Ibland blir jag rädd, vid tanken på att jag kanske lever en hel evighet med en man som egentligen inte passar
ihop med mig. Kanske finns det en själsfrände som tänker och är som jag. Någon som delar mina intressen med mig och accepterar det jag gör.
 Men jag avstår från att ta reda på om han finns och lever i ett äktenskap som egentligen aldrig varit riktigt bra.