När jag kliver upp är jag trött och har lätt huvudvärk. Har det ofta de senaste dagarna. Spänningarna och värken i rygg och nacke drar upp över huvudet.
Min hy är blek efter den långa vintern. Ringarna under ögonen blir allt tydligare. De börjar svullna lite också. Kanske för att jag inte mår riktigt bra.
Jag pudrar ansiktet lite lätt för att dölja det som står skrivet i mitt ansikte.
Min man passerar badrummet och undrar varför jag måste sminka mig.
Jag svarar att jag gör det varje morgon för att inte se blek ut.
Jag undrar om han vill följa med mig till mataffären. Kanske frågar jag bara för att försöka hitta en gemensam aktivitet. Vi gör inget gemensamt.
Han svarar nej.
När jag väl ska köra, ber han mig släppa av honom vid en verkstad på vägen där han ska träffa en vän.
Jag kliver in i bilen.
Han granskar mig uppifrån och ner. Ger mig en misstrogen och anklagande blick och säger:
"Jaha, du ska handla du"
och syftar på min klädsel.
Jag har ett par svarta byxor, som jag fick till skänks för närmare 15 år sen. Allt utom modernt.
En svart jacka och en sjal. Håret har jag i en hästsvans i nacken.
Hur ska jag annars gå klädd, tänker jag.
"Fortsätt så, fortsätt i det spåret!" säger han surt och anklagande
"Jag ska handla!", säger jag "Du kan följa med om du vill"
"För att se på?" säger han och ger mer gas med bilen än nödvändigt, för att visa sin ilska.
Jag vet att han inte menar att han ska se på när jag handlar. Han menar att han ska se på hur jag träffar en annan man.
Han blandar sig ofta i vad jag tar på mig. Vad det än är är det i hans ögon utmanande.
Jag går sällan med utsläppt hår när han ser det, jag målar aldrig naglarna och jag bär endast högklackat när vi är inbjudna till en stor fest.
Har jag kortbyxor eller en kjol när det är varmt ute, har jag naturligtvis tagit på mig det för att vara utmanande eller träffa någon.
Jag längtar ibland efter att vara en riktig kvinna - i kjol, högklackat, sminkad och med nyfriserat hår.
Men jag orkar inte med hans kommentarer och blir den lilla grå musen i hans närvaro.
Det gör mig så ont att läsa hur han behandlar dig...
AntwortenLöschenKram
Det låter inte roligt, men för mig verkar det som om ni är lite svartsjuka på varandra, för när han konverserar grannfrun så är du lite sotis om jag förstått det rätt och nu är det tvärsom. Ligger det nåt i det? Det går i vågor, vilket inte gör det ett dugg roligare så klart. Hoppas ni kan reda ut det nån gång och en gång för alla. Låt dig inte tryckas ner bara! Stå på dig! Kramar
AntwortenLöschenSvartsjuk och kontrollerande. Ingen rolig att leva med som vill att man ska göra sig så liten som möjligt.
AntwortenLöschenÖnskar att det blir en ändring..
Kram
Han projicerar sin rädsla på dig, ren rädsla......
AntwortenLöschenKärlek och styrka till dig