Bättre?

Vi har inte bråkat på länge nu.
Det var länge sen vi hade två lugna helger i rad.
Jag känner mig förvirrad och avslappnad samtidigt.
För jag är mycket väl medveten om att det vilken dag som helst kan vända.
Fast jag vill inte gräla. Vill inte att han tiger och är arg.
Jag vill att det ska vara lugnt, som nu.

Kanske han har förstått nu, kanske han accepterat, att även jag vill ägna mig åt saker han inte kan förstå.
Kanske han inser att han inte behöver förstå, bara acceptera att jag mår bättre när han inte blandar sig i vad jag gör, att han mår bättre av det han med. Att jag är mer avslappnad utan hans kommentarer och svartsjuka.

Även jag har börjat inse vad JAG har gjort för fel. Eller saker jag inte gjort eller sagt, som egentligen borde ha sagts.
Alla gör vi fel, även jag. Jag är inte alltid heller lätt att leva med.

Ett av barnen kom och kramade om mig och sade:
"Jag är så glad att ni älskar varann igen"
Jag log tillbaka. Men jag tänkte...älskar?

Jag har inga fjärilar i magen - men har man det efter en massa år?
Om han inte tränger in mig i ett hörn, känner jag att det är det rätta att stanna nu. Just NU. Jag lever idag och planerar inte vad som är nästa år.
Men just nu stannar jag.

Jag tänker mer i jag-form. Tänker mer på mig. Gör det jag mår bra av. Planerar saker som JAG vill göra.
Mår jag bra, mår han bra, mår vi bra.
Eller bättre iallafall.

Men stäng inte in mig i den gyllene buren igen, då flyger jag och kommer aldrig tillbaka!